Då är det lika bra att gå upp.

Nu sista veckorna.. dom två - tre sista veckorna har varit kaotiska för mig, mycket har hänt, mycket skulle / bordeha hänt .. men så lite har egentligne hänt, och ändå har något alldeldes för stort hänt.
Jag vet inte hur jag skall säga utan att låta deprimerad, för det är inte så jag känne rmig, det känns bara som att jag har allt ovanför huvudet och jag står bara och serpå hur allt bara växer sig högre och högre. Nu vaknade jag vid kvart över fem och kände att paniken börja stiga, jag tänkte på allt som jag borde ha gjort vid detta laget, att skolan kommer ringa och fråga varför mina uppgifter int eär klara, att jags kall till enlektion idag som jag intevarit på på cirka en månad ( det är varannan veckalektion) .. och jag har inte ens hunnit läman in de uppgifter som skulle lämnats in då. Så jag gick upp och trodde att det skulle bli bättre.

Men nu inser jag att jag måste käka frukost och gå ut med hunden, senfår jag helt enkelt plugga till jags tupar, gå på lektion och sen sätta mig i samma sits igen. Det finns inget annat att göra än att få det gjort.

Finns det någon som är bra på Franska ?

Nu ska jag in och väcka gubben min, han ska till jobb om 30 minuter, klockan har snozat(stavning) fyra gånger nu.

Puss på er !