Solen lysser mig rakt i ögonen, jag vänder ryggen till och börjar leta efter dig.

Men du är inte kvar i sängen. För migsjälv funderar jag på vad du skulle göra upp före mig en vardag.. ?

Öppnar försiktigt ögonen och möts utav ett helt annat rum, men det är inte främande, jag vet vilket rum det är.

Mitt, ensamna egna rum. Som jag lämnade för länge sen, men som jag nu är tillbaka i igen.

Kärlek får en ny innebörd när man inser vad man egentligen hade.

Och nu är vi tillbaka på ruta ett, i mina ögon både på gott och ont, i dena ögon, enbart på ont, men du gör det för min skull. Återigen ställer du upp för mig.

Fast det borde vara jag som står upp för dig.

jag vänder blicken mot klockan fyra, om en timme ringer klockan, detta hade varit en sådan situation då jag hade krypit upp till dig och bara legat nära, känt din doft, din värme och närhet. Men nu känns det bara ensamt.

Jag reser mig upp och tar på mig, sätter kopplet på Lodde och går ut istället.

Vad ska jag nu ta mig till då?