- Fruktansvärt smärtsamt när man inte inser att man bäddar för två fören efter man är klar. =(

Nu får det nog bli en lång runda med Lillkillen.

Kvällen är kommen, äntligen kan man vistas ute utan att vara rädd för att smälta.

Nuhar den lille lurviga blivit plockad i pälsen lite, klippt klorna, om en stund ska jag klippa bort lite päls runt klorna och öronen. Så stolt han var när han legat där på rygg och utståt kloklippningen. Grisöra som belöning och det va det värt !=)

Nu blir det film med syster sedan rensa upp i källaren, och bädda. Suck =/

Har ni tänkt på att alla människor har ALLTID olika åsikter, och olika reaktioner på situationer. Alla har olika sätt att hantera dom och en del är mindre bra och andra bättre.

Människor som är envisa hanterar jobbiga situationer mindre bra har jag fått för mig. Ofta så får envisa personer sin vilja igenom eller gör det till en situation som passar dom. Så när det väl blir fel eller inte som dom har tänkt sig så blir dom antingen jätte arga eller helt nerslagna.

En del blir kanske både och, det beror ju kanske på hur allvarligt det känns för varje individ.

Ibland när mycket och allt går fel, så kanske en liten grej tar dö på ens ork och förhoppningar, då blir det bara fel och det rinner över lixom.

En del bara går, försöker komma undan det, smälta det på sitt eget vis, utan att prata, utan att skrika och göra det värre, utan bara gå. Sätta sig någonstans där det känns skönt och fridfullt för den personen och maler ner det i tankar och övervägningar på sitt eget vis, på sina egna vilkor och värderingar.

Andra vill bara skrika rakt ut och ge utlopp för sina känslor på direkten, det kanske är mycket som gått fel under en period och då blir det så utan att det är meningen också. Man säger saker som är dumma, gör dumma saker och tänker dumma tankar..

Man kanske menar det då, just i den sekunden, och man kanske anser att man inte gjorde rätt eller också anser man att "ja, men det kändes bra då" och ofta kanske det är så man känner till en vis del, men inte vågar eller innerst inne känner det så.

Jag är oftast det sist nämnda, fast också det första. Jag försöker alltid, (numera) att gåifrån när det är jobbigt, fokusera på något annat eller gömma mig för att släppa det. Sen komma tillbaka och prata efter att det inte är ilska längre..

Jag lärde mig snabbt i tonåren att jag sa mycket som jag sedan ångra när jag var arg. Jag försöker ta igen det nu, det är dock svårt när alla är så olika individer.

Jag ger utlopp ganska fort, jag går ofta från noll till hundra på två röda som pappa brukar säga. Det är på gott och ont, tyvärr oftast ont, men jag har blivit bättre och det skall jag ha poäng för!

En del saker sägs dock ändå i irritation, men många saker ångrar jag faktiskt inte, för jag gör det för att det känns som att jag behöver göra eller säga det då. Jag tänker inte ta tillbaka något som jag faktiskt menade, just i den situationen.

En del kallar det stolthet. Stolthet kan betyda mycket i olika situationer och beroende på individ åter igen.Jag har vist stolthet, benhård också. Men jag vet när jag ångrar och jag vet när jag inte menar något. Dessutom vet jag när jag borde be omursäkt. Men jag percis som alla andra måste också förstå att bara för att någon tycker att det var fel, så tycker inte den andra eller alla andra det också.

En del saker sägs eller görs kanske för att få en reaktion, rädda en relation vänskaplig, förhållande eller vad man nu vill rädda. Jag tror skarpt på att distans och lite andrum kan rädda alla sorters relationer, eller iaf ge dom en möjlighet till att hitta sigsjälv igen. Det kanske bara är det som behövs i en del fall. Få hitta tillbaka på den vägen som man var på, men kom vilse och tappa siktet på bollen.

Ibland behöver man bara inse misstaget man gjort och komma till en vänd punkt där man tillsammans hittar en plats som båda tycker känns bra och börja på nytt därifrån för att sedan bygga vidare till ett mål som man båda tycker ser bra ut.

Alla människor borde inse att bara för att man vill något, så kanske den andra vill samma sak, fast inte lika fort och inte lika intensivt. Fortsätt på den och vänta in den andre. Om det är menat, kommer man ifatt varandra. Det tror jag iallafall.

Är Stolthet Tvunget Något Negativt ?