Hejsan på er !

Jag har haft ont i ryggen ett par dagar, mycke tont faktiskt. Va hos doktorn/sjukgymnast igår och dom tror att det är en nerv somligger i klämm och att det ska ordna sigsjälv med hjälp av tens skall det göra mindre ont och med hjälp av övningar hemma ska det gå tillbaka. I tre veckor ska jag ha ge migsjälv tens, vilket är en aparat med plattor av silikon med klisterpå som man sätter på det området som man har ont på och sen slår på den kraften som man vill ha. Så ger det en stickande vibrerande känsla. Det hjälper faktiskt, det är nästan helt smärtfritt när det är igång dessutom blir jag helt avslappnad i hela kroppen när den är på.

Iaf, jag satt och kolla på real housewifes nånting.

Där är alltid drama, det är så omoget bråk och den ena snackar om den andra och sen ska den eprsonen vara värst och sen ska dom stöta varandra och allt är bara en stor soppa.

Jag hade mycket skitsnack om mig när jag va yngre, vist jag snacka också, jag va inte bättre än nån annan, där emot hade jag många gånger större ordföråd än dom som snacka m mig. Så ofta va det en lögn som jag inte hade verken ork eller faktiskt lust att bry mig om, sen en del gånger v ajag redan på krigstigen och satt igång ett riktigt mega gräl och många blev indragna. Nu i efterhand tänker jag om migsjälv - ATT du orkade !!-

så tänkt ejag nu mera så händer det typ inte, faktiskt inte på många år att jag hört nån pratat skit om mig, jag tror faktiskt inte att det är något snacks om jag har missat heller. När jag då funderar lite extra så inser jag att det är så tyst och lugnt runt mig pågrund av att jag har bara ett fåtal, nära vänner och dom andra är vänner til fred, människor som jag uppskattar för deras rakt och ärliga sätt att vara. Alla tar alla för den dom är och man behöver inte göra det kompliserat. Jag kan vara klantig och säga saker som fdred kan se på mig som "va fan tänkte du där?" och jag tänker i samma stund "oj, där tänte jag nog inte efter"... men jag har ju såklart som alla andra också ognat och insett värdet i att strunta i dom som ger mig negativa vibbar eller inte "ger mig" något.

Nu menar jag inte att man måste få något ut ava tt ha vänner, men för mig är lite av anledningen till att ha vänner är ju att få lite tillbaka. Man ska kunna bli glad av att se sin väns namn på displayen, man skall känna sig manad till att vilja träffa sina vänner, man skainte göra dset på ren automatik, utan för att man vill och framför allt Man SKA känna att man kan säga "nej, jag känner faktiskt inte för att ses idag" utan att va rädd för att vännen blir sur, fast man fr¨n början hade bestämt att man skulle ses.

Man ska inte behöva förklara sig för att man inte svara i telefonen eller varför man inte har hört av sig på ett par dagar eller liknande.  En vän respekterar att du har ett eget liv med.

sen är det som jag brukar säga..

Det tar inte lång tid för någon att lägga tre minuter på att smsa och fråga hur nån mår. Det finns alltid tidtill det.

Men ja.. jag bara tänkte..:P