Mycket händer och i mitt huvud går allt runt.

Handle listor & Att göra listor, besök på blocket stup i kvarten och Ikea har blvit min nya "sida"

papper och skicka hit och skicka dit. Skriv här och skriv där. Skriv det och skriv så.

Jag tycker ju självklart att det är kul, men någonstans hinns det inte med att stanna upp och tänka efter.

Gör jag det så kommer jag efter, lägger mig och inte tänker, även om jag skulle kunna så gör jag inte det.

I Härslöv över en dag och på kvälls rundan efter en härlig söndags middag och pappa fick öppna sitt lilla packet med

varma och genomtänkta handska, för att hålla hans händer varama.

Nöjd och belåten tar jag Lodde i koppel och mor följer med.

Medan hon pratar i telefonen och jag går och mumlar med Lodde inser jag hur lugnet infinner sig där bakom området. Med utsikt mot.. ingenting egentligen. En åker, några hus på avstånd och ingenting.  

Det "ingentinget" är mitt allt.

Jag skall en dag köpa mig ett hus, med utsikt till .. ingenting fast ändå allt.

God morgon på er.

Jag ska väl inte påstå att jag själv är särskilt nöjd med morgonen. vaknade och kände att jag mpdde relativt bra. tänkte att jamen på detta kan jag jobba ju. reste mig ich gjorde vid mig lite för att gå ut med lodde för att sedan göra vid mig och gå till jobb. Men halvägs på rundan känner jag hur det börjar vända sig i magen på mig, huvudvörken blev värre och jag kunde knappt fokusera. illa måendet va där redan innan när jag vakna men jag tänkte att det går ng bort när jag har ätit. Men det blev värre och värre och nu när jag ändå ätit med världens sämsta aptit så är det om möjligt sämre. Jag HATAR detta.

Igår vid åtta spydde jag sist, på kvällen alltså sen. Jag vill inte bli ovän för mycket med odm på jobb och det är aldrig bar att vara sjuk mycket när man är ny på jobbet. jag jobbar på som fan när jag är där och jag är duktig på det. Men det är ändå aldrig bra att vara sjuk såhär. Men det är klart, man vill inte smitta arbetskolegorna heller. antagligen är det ju vinterkräksjukan eller maginfluensa.. fast det kanske är samma sak?

ÅH HATAR detta, känns som att man ska få sparken vilken sekund som helst.

Men ska prata med chefen och doktorn idag. se vd doktorn säger. Spyr jag inte idag kanske jag kan lyckas få gå till jobbet imorgon så har jag inte missat rent för mycket iaf.

åh, ja fan:/ men nu får det bli två alvedon och hoppas att iaf huvudvärken/nackvärken försvinner.

Hej på er!

Sitter här med huvudvärk och dåsig. Gick hem från jobb igår.

Japp ni hörde rätt, jag har ett jobb och jag har haft det i över två månader nu. JAG har stannat på ett jobb i nästan tre månader. Det har jag inte gjort på över två år. Strö jobb och små sketna muppar som lurar en på pengar har jag haft, men också slutat inom ett par veckor. Jag tänkte på det här om dagen, jag har tänkt mycket de sista två-tre veckorna.

Sedan jag gick ut gymnasiet 2008 så har jag haft många jobb, dom flesta har jag slutat inom två månader.

Det jobb jag haft länge är jobbet som min pappa jobbar på. Ett industriarbete, jag uppskattar det, jag lärde mig otroligt mycket där och jag fick bli vuxen, öven om det va skönt att stå lite bakom pappa ibland.

Det var ju dock främst sommarjobb.

Men jag insåg i slutet på sommaren, när det hände mycket i slutet på sommaren att såhär kan jag inte fortsätta.

Jag förlorar den jag älskar mest av allt om jag fortsätter såhär. Det vägrar jag.

Det är skönt att gömma sig i huset hos mamma och pappa, men jag mår inte bra av det i längden. När det slutligen hände något "större" så blev det för mig så självklart att nu måste jag bruka allvar. Jag måste få mitt liv att börja rulla igen. I tre år har jag bara gått och levt på "det löser sig av sigsjälv förr eller senare".

Men det gör det, Man måste själv vilja och försöka också.

2010 kom jag in på handelsutbildningen tackvare Emelie Andersson som blev en stötta och faktiskt mycket av en motivation. Moroten var att få arbeta med det som jag brunner för, försäljning. ÄRLIG försäljning.

Jag har sökt miljoner jobb och jag fick inga i butik, självklart fick jag inte det. Jag har ingen egentlig erfarenhet, ingen egentlig utbildning, som en gymnasie elev. Jag börja känna mig desperat och fast än att jag hade lovat migsjälv att ALDRIG någonsin ta ett telefonjobb/säljjobb igen så sökte jag något då och då just för att nå upp till 20 jobbsök i veckan som arbetsförmedlingen ville ha.

En dag ringde en man från ett sådant företag. Han prata på danska och i mitt huvud tänkte jag DANSKA, har jag varit så idiotisk och sökt ett dansk jobb?!?!?!?!

När jag sedan fick hemsidan och kunde läsa mig till vad det handla om och han prata om det så insåg jag att fan detta är ett jobb som jag faktiskt kan tänka mig att sitta hela dagarna i telefon för.

Jag gick på intervjun och båda cheferna var mycket imponerade av mig. Dagen efter ringer chefen. Jag har jobbet om jag vill ha det. Jag ville ta det, jag ville ju slippa vara arbetslös, men jag viste att jag hade blivit lurad en gång extrtemt mycket och två jobb gav mig mest dålig självkänsla och jag mådde dåligt av det. Ett annat jobb gick jag från på tredje dagen för jag vägra ljuga för kunderna och detta jobbet kanske skulle bli ännu ett sånt jobb.

Men jag tog det.

Jag började jobba två veckor senare och med blandade känslor börja jag utbildningen.

Jag va jätte osäker på om jag verkligen trodde på detta. Men med statistik, svart på vit skrivet

hur mycket som faktiskt gick till dessa fina organisationerna så kändes det värt det.

Nu känner jag faktiskt att det är helt okej att gå till jobbet, det finns något att resa sig upp för på morgonen. Rutinerna är igång igen och jag mår bättre. Jag har tagit tag i mycket som gäller runt om och vist jag fick tillbaka min panikångest som jag trodde hade givit med sig. Men den är pågrund av andra saker.

Jag har träffat en helt otroligt go tjej på jobbet som faktiskt gör det ännu roligare att gå till jobb och det känns som att vi hade inget annat val än att bli bra/nära vänner.

Om lite mer än en månad så har jag en egen lägenhet.

Jag trodde aldrig att jag ensam skulle stå och titta på tapeter och golv till MIN lägenhet.

Men det gjorde jag här om dagen och det kändes som att jag började bli fri, som att detta är något JAG bestämmer. INGEN kan säga amen ska du ha det så? tycker du att det blir snyggt? borde du inte ha detta istället ?

INGEN kan säga det eller dom kan säga men jag har ingen anledning till att göra det.

Jag känner verkligen att det börjar hända saker med mig, mitt liv och allt annat.

Det känns bra ! <3

Hej på er !

Först vill jag be om ursäkt för.. eller.. nej, det tänker jag inte göra. Jag har inte haft tid, lust, ork eller energi för att skriva i bloggen. Jag brukar skriva massor men jag orkade inte en period. Nu är jag iaf tillbaka. Jag hoppas att det så småning om skall gå att blogga från jobbet med.

Ja, ni läste rätt, Sofie sjöberg har ett jobb, sedan snart en månad. Den 29 september är det faktiskt en månad. Helt otroligt vad tiden har gått fort !

Men över till det som jag logga in för.

Jag sitter i telefon och ringer företagare som väljer att ta emot mitt erbjudande eller inte. I en del fall väljer dom rent av att lägga på innan jag hunnit prata klart och ibland hinner jag inte ens börja prata. Allt beror på person, timme på dygnet och vilket humör man är på. Givetvis handlar det om hur pass mycket intresse jag har eller engagemang. Man är inte på topp varje dag.

Iaf, idag kom jag på mig själv att skriva "konstig ton, typ upptaget?" till en på admin som skulle ta emot meddelandet. När jag funderar lite så inser jag att denna kommentaren hade kommit ett par gånger. Efter att ha försökt igen tänkt jag.. men .. upptagen ton, detta är väl upptagen ton? När jag sedan har rast så funderar jag lite över det hela. Jag borde ju veta om det är upptagen ton, men jag kan inte bestämma mig.

Borde den kanske tuta saktare, ljusare, fortare eller.. är det helt enkelt så en upptagen ton låter? Jag kan inte ens minnas när jag hörde en upptagen ton i luren hos någon. Oftast får jag till svar av en mekanisk röst "personen du försöker nå är upptagen i ett annat samtal".. eller liknande.

Jag insåg då att något så enkelt som en ton i en telefon gjorde mig fundersam och faktiskt engagerade mig nästan 40 minuter. Helt sjukt !

Är det därför som man inte vet varför någn inte svarar när man ringer från en hemtelefon, för man fattar inte vad det är för ton eller för att den mekaniskatonen inte är där och guidar en ?

Helt vansinigt ju!

Hej på er !

ja, jag vet att det inte är mondagmorgon längre.

jag vaknaiaf i morse och va ute med lodde gjorde vid mig och åkte med mamma in till stan. Dock var det ingen skola och datorlektionen som va i eftermiddag sen ska jag inte ta.

Så jag skynda till Kvantum där mamma handla, för mobilen var ju inte med, och sedan åkt ejag me dhenne hem, vi koll apå something´s gotte give, tror jagd et stavas, och sedan har jag faktiskt ringt lite samtal. Jag är så himla glad och hoppas innerligt !

Håll tummarna för mig allihop, snälla snälla ni !

Vi ses sen, spenderar kvällen på ringvägen i landskrona.

Puss !

Hej på er!

Ska gå och lägga mig när som helst, mitt huvud är så tungt så det finns inte. Har pluggat företags ekonomi i ca tre timmar, och en del av er tänker säkert 

"det är ju ingenting!" men för mig är det en jäkla massa !

Nu ska jag snart gå ut med vovven, sedan bäddar jag ner mig och läser lite, eller kollar tv.. förmodligen deckar..

Skola imorgon, 9.00 till 16.00 antagligen, och sedan körskola efter det.

- Fy fanken !

Men det är bara tre dagar, sedan tillbaka till praktiken =)

Sedan är det helg på nytt !

Men nu får ni sova gott när ni komemr till det. Puss på  er

Hur länge ni skall klara av att hålla masken ?

Har du funderat på hur länge du skall orka pressen som du så många gånger känt på dina axlar ? Är det någon gång du tänkt att du helst av allt bara hade velat gå hem, lägga dig i sängen och dra ett täcke över dig?

Har du tänkt att du lika bra kunnat stanna hemma, för här är det ingen som behöver dig .. ?

Om du tänker efter, hur ofta funderar du på vad det ska gå på tvn ikväll, medan någon annan sitter och pladrar på om något som du inte ens bryr dig om ?

Hur många gånger har du tänkt att du borde säga något, men sedan insett att det ändå inte går in i huvudet på personen.. och när du sedan går där ifrån tänker du för digsjälv, "Jag orkar inte detta längre. "

Har du någon gång känt att du inte behöver någon, men ändå vill att alla ska förstå hur mycket du bryr dig. Hur ofta skickar du iväg ett sms eller slår en signal till någon du egentligen inte vill prata med just då, men du gör det för att du vill veta att allt är bra. Men får inget svar.

Är det då lätt att slå bort tanken om att dom säkert läste smset, men la det ifrån sig och fortsatt med sitt. Men instalar dig om att dom inte sett det än.

Hur många gånger har du fått höra "ja, men jag ringer sen" och när du sedan går eller lägger på tänker du, han/hon kommer inte ringa. och det rör dig inte ens i ryggraden.

Hur ofta tänker du för digsjälv. Jag klarar mig bättre utan dom, om dom inte ens kan lyfta luren för att säga hej.

När jag nu tänker efter, och funderar lite för migsjälv så tänker jag.

Om jag nu inte skall kunna ha en egen åsikt, inte få tycka som jag vill och inte kunna göra som jag vill. Om jag vill bort se från någon, varför kan jag då inte få göra det? .. om jag väljer att inte tala med en person,för att den personen blir arg och skäller och säger att Jag har fel, när jag egentligen bara hade en annan åsikt än henne/honom.

När jag sitter och blir argare och argare och känner hur jag behöver bita mig i tungan för att kunna hålla masken, hålla det lugnt, stå ut, bara ett litet tag till, bara för kvällen, dagen eller stunden.

När du förstår att skitprat går runt dig, och att det dessutom är om dig och du inte ens har lust, energi eller ens bryr dig om det faktum att någon skapar ett spel åt dig, som du inte ens kan reglerna för.

När jag sedan inser att jag mår varken bättre eller sämre utan denna personen, måste jag då välja bort andra också?

Måste jag då ta ett beslut som egentligen inte ens känns bra eller rätt att ta?

Är det då meningen att jag istället ska behöva hålla masken, vara ledsen och kännas orättvist behandlad, pågrund av att en enda person inte har hunnit med i utvecklingen, mognat och inse att kommunication är nyklen till lugn och ro, men kommunication kan göras i rätt läge, och att skryta inte är alls attraktivt, varken för en vän eller en kille. Är det okej att ta hur mycket som helst eller har jag gått och blivit kall och självisk ?

En del kommer antagligen ifråga sätta denna texten direkt, och en del kommer inte bry sig och bara undra "jaha, undra vem den är riktad till"..

Istället för att undra eller bli helt nojjig. Fråga då istället.

Och istället för att sätta er och diskutera det, var vuxna och fråga !

Men alla ska veta att jag varken är sur eller arg.

Hej på er!

Ja, igår va jag ju hos Majsan, vi käka lite mat, myste vid tvn och snacka skit, sedan gjorde vi vid oss och sedan gjorde vi stan. Det blev lite go dricka, massa trevligt folk och bra musik, trots att mesta delen av tiden bestod av att sitta på uteserveringen och bara va, det är konstigt att man kan med en vän sitta mitt ute på en uteservering, med partyfolk och bara vara.

Sedan blev det him och slänga sig i sängen, somnade innan jag lagt rumpan i sängen.

Fanken va trött jag blev !

Sen vakna jag avatt Majsans tele ringde, larmet alltså.

Ajja, dagen har varit lung, först tänkte jag dra till stan och hitta på något med My igen, men sen insåg vi båda att det nog va nyttigt för oss båda att bara ligga hemma och mysa för oss själva. Det behövs också ibland.

Nu har jag druckit lite kaffe, ska dra fram skolböckerna och förstöra min lördag kväll ännu mer. Men det måste göras. Så det är lika bra att göra det nu. Är lite sugen på att dra in ändå, nu när man ser att det är så många som ska festa idag, inte alls många som va ute igår.. men ja, det får hållas hemma idag,

Så här såg jag ut igår allafall, och det kommer fler bilder sen, när Majsan behagar att skicka dom :P

Du&Jag

(L)

Ha en bra Lördag gott folk !

Pussa!