Solen lysser mig rakt i ögonen, jag vänder ryggen till och börjar leta efter dig.

Men du är inte kvar i sängen. För migsjälv funderar jag på vad du skulle göra upp före mig en vardag.. ?

Öppnar försiktigt ögonen och möts utav ett helt annat rum, men det är inte främande, jag vet vilket rum det är.

Mitt, ensamna egna rum. Som jag lämnade för länge sen, men som jag nu är tillbaka i igen.

Kärlek får en ny innebörd när man inser vad man egentligen hade.

Och nu är vi tillbaka på ruta ett, i mina ögon både på gott och ont, i dena ögon, enbart på ont, men du gör det för min skull. Återigen ställer du upp för mig.

Fast det borde vara jag som står upp för dig.

jag vänder blicken mot klockan fyra, om en timme ringer klockan, detta hade varit en sådan situation då jag hade krypit upp till dig och bara legat nära, känt din doft, din värme och närhet. Men nu känns det bara ensamt.

Jag reser mig upp och tar på mig, sätter kopplet på Lodde och går ut istället.

Vad ska jag nu ta mig till då?

började med att man vaknade av att solstrålarna träffade en mitt i prick och en blött nos puffade en på kinden. Följt av ett glädje skutt rakt upp på magen.

nu har vi sutit alla fyra i mamma och pappas säng och pratat sedan blev det frukost. jag ska städa undan lite nu sen blir det en runda med vovven följt av en timme i solen, kanske mer. Förmodligen sysselsätta sig med skolarbete.

Sedan kommer väl Fred och träffar Lodde och har med sig mina inlines, hoppas jag iaf. Någonstans där efter hoppas jag att My kan lägga av en stund för sin kära vän och promenixa en runda.

Jag skull någonstans under dagen även få en snabb lektion i trampemoppe av pappa. Det skall bli spännande. Sen när börja man tycka att det är okej att ta ett steg tillbaka ?

Men nu ska jag gå, jag kommer säkert tillbaka med någon smaskig tanke senare.

Nu springer vovven med kopplet i mun nämligen.

- Fruktansvärt smärtsamt när man inte inser att man bäddar för två fören efter man är klar. =(

Nu får det nog bli en lång runda med Lillkillen.

Kvällen är kommen, äntligen kan man vistas ute utan att vara rädd för att smälta.

Nuhar den lille lurviga blivit plockad i pälsen lite, klippt klorna, om en stund ska jag klippa bort lite päls runt klorna och öronen. Så stolt han var när han legat där på rygg och utståt kloklippningen. Grisöra som belöning och det va det värt !=)

Nu blir det film med syster sedan rensa upp i källaren, och bädda. Suck =/

Har ni tänkt på att alla människor har ALLTID olika åsikter, och olika reaktioner på situationer. Alla har olika sätt att hantera dom och en del är mindre bra och andra bättre.

Människor som är envisa hanterar jobbiga situationer mindre bra har jag fått för mig. Ofta så får envisa personer sin vilja igenom eller gör det till en situation som passar dom. Så när det väl blir fel eller inte som dom har tänkt sig så blir dom antingen jätte arga eller helt nerslagna.

En del blir kanske både och, det beror ju kanske på hur allvarligt det känns för varje individ.

Ibland när mycket och allt går fel, så kanske en liten grej tar dö på ens ork och förhoppningar, då blir det bara fel och det rinner över lixom.

En del bara går, försöker komma undan det, smälta det på sitt eget vis, utan att prata, utan att skrika och göra det värre, utan bara gå. Sätta sig någonstans där det känns skönt och fridfullt för den personen och maler ner det i tankar och övervägningar på sitt eget vis, på sina egna vilkor och värderingar.

Andra vill bara skrika rakt ut och ge utlopp för sina känslor på direkten, det kanske är mycket som gått fel under en period och då blir det så utan att det är meningen också. Man säger saker som är dumma, gör dumma saker och tänker dumma tankar..

Man kanske menar det då, just i den sekunden, och man kanske anser att man inte gjorde rätt eller också anser man att "ja, men det kändes bra då" och ofta kanske det är så man känner till en vis del, men inte vågar eller innerst inne känner det så.

Jag är oftast det sist nämnda, fast också det första. Jag försöker alltid, (numera) att gåifrån när det är jobbigt, fokusera på något annat eller gömma mig för att släppa det. Sen komma tillbaka och prata efter att det inte är ilska längre..

Jag lärde mig snabbt i tonåren att jag sa mycket som jag sedan ångra när jag var arg. Jag försöker ta igen det nu, det är dock svårt när alla är så olika individer.

Jag ger utlopp ganska fort, jag går ofta från noll till hundra på två röda som pappa brukar säga. Det är på gott och ont, tyvärr oftast ont, men jag har blivit bättre och det skall jag ha poäng för!

En del saker sägs dock ändå i irritation, men många saker ångrar jag faktiskt inte, för jag gör det för att det känns som att jag behöver göra eller säga det då. Jag tänker inte ta tillbaka något som jag faktiskt menade, just i den situationen.

En del kallar det stolthet. Stolthet kan betyda mycket i olika situationer och beroende på individ åter igen.Jag har vist stolthet, benhård också. Men jag vet när jag ångrar och jag vet när jag inte menar något. Dessutom vet jag när jag borde be omursäkt. Men jag percis som alla andra måste också förstå att bara för att någon tycker att det var fel, så tycker inte den andra eller alla andra det också.

En del saker sägs eller görs kanske för att få en reaktion, rädda en relation vänskaplig, förhållande eller vad man nu vill rädda. Jag tror skarpt på att distans och lite andrum kan rädda alla sorters relationer, eller iaf ge dom en möjlighet till att hitta sigsjälv igen. Det kanske bara är det som behövs i en del fall. Få hitta tillbaka på den vägen som man var på, men kom vilse och tappa siktet på bollen.

Ibland behöver man bara inse misstaget man gjort och komma till en vänd punkt där man tillsammans hittar en plats som båda tycker känns bra och börja på nytt därifrån för att sedan bygga vidare till ett mål som man båda tycker ser bra ut.

Alla människor borde inse att bara för att man vill något, så kanske den andra vill samma sak, fast inte lika fort och inte lika intensivt. Fortsätt på den och vänta in den andre. Om det är menat, kommer man ifatt varandra. Det tror jag iallafall.

Är Stolthet Tvunget Något Negativt ?

Det är som ett skrapsår. Det Svider och när det börjar läka och bli bra så kliar det och man råkar klia tillbaka och plötsligt gör det lika ont igen.

Det hinner inte läka från man inser att man måste låta det vara ett tag.

Trots att det svider, gör, ont och är plågsamt så vet man att förr eller senare läker det och man känner sig som vanligt igen eller helt förkrossad att det inte finns kvar. och ångrar sig att man inte kliade tillbaka och lärde sig leva med det.

Men då är det försent.

Jag har ångest, jag har bestämt mig för att formatera datorn, så nu måste jag få över alla mina grejer till den andra datorn. Lagom spännande.

Jag har funderat på det, jag har en gammal dator, den har funnits med mig sen 2005, den är inte pålitlig, inte snabb och den kommer antagligen själv ta sig till soprummet när som helst.  Men den rymmer hela mitt liv, alla bilder, texter, funderingar, hemsidor som är viktiga, små romaner som jag börjat på och sedan tappat intresset för eller kommit på något annat att skriva på.

Men datorn är involverad i allt, här om veckan skulle jag tillexempel köpa ett jätte fint linne på Gina Tricot, när jag kom fram till kassan och skulle dra mitt kort säger tjejen i kassan "Chip, tack !" jag tittar upp i min förvåning, "chip" säger jag och sätter i kortet i maskinen och vips så vart det klart. Inte nog med att det var chip, det gick fort nu också. Ja, ut gick jag och sedan kom jag till bussen och då säger busschauffören "du vet om att dom där korten inte gäller längre va?" Jag tar ut båda lurarna från öronen och tittar fundersamt på mannen.

"Vilka kort är det som gäller nu då?!" säger jag mindre nervös över att jag inte hade kontanter på mig och kortet va min enda lösning.

"Det skallvara JoJo-kort nu" säger han och vifftar bak mig med ett leende. Jag förstod hans leende, jag är en 22 årig tjej med jätte dålig uppdatering. Vad var det för fel på de gamla hederliga skånetrafikskorten??

Iallfall, nu skall min dator formateras, jag har en annan men den vill jag inte ha, jag har ju denna den är bra, den är min trogne vän, fast som alla andra vänner sviker den ibland, för stunden.

Jag gillar inte riktigt det här med att datorer har tagit över allting, snart ska vi väl ha automatisk matlagning, med någon robot som gör den, det hade visserligen varit bra. Men vem vill ha det egentligen, ibalnd är det gott och skönt att laga mat ensam till musik eller framför en bra film som man sett hundra gånger.

Apropå mat, nu blir det middag =)

puss !

Hejsan på er !

Hur är det med er ?.. Det va ett tag sen sist ju.

Jag har haft en hel massa saker att göra och dessutom har jag fyllt år !

Det har varit midsommar och midsommar firades hemma hos mina föräldrar i lilla byn, där jag och lovern med vår lilla lurviga sov över till dagen efter.

Det va helt underbart mysigt !

Jag har ju som sagt fyllt år också, den 24 juni. Kom hem från jobb coh lovern hade gjort en jätte god middag, köpt sju vita underbart vackra rosor i en super fin vas. Kolla själv !

Sedan blev det ett par vackra underbara örhängen till detta.

Jag kan bara säga en sak!

Jag har världens finaste snällaste pojkvän !