Godmorgon på er !

Jag sitter här och snärvlar och ska snart ta på mig och bege mig till skolan.

Jag är bättre än går förmiddags tack och lov, men vi får se hur dagen ser ut.

Många har skaffat hundar nu, det är väl ett sånt år. Bland annat så har ju Blondinbella skaffat precis en sån liten vovvsing spom jag vill ha "till" Lodde. Jag vet att vi kan inte skaffa någon nu, det får vänta tills vi skaffar större och Lodde har lugnat sig och förhoppningsviskommit förbi sitt eget valpiga sätt, inte allt men en hel del av det. Han har mognat mycket och är mycket självständig, men samtidigt har han ett jätte stort behov av att ha oss nära och fåp bekräftelse när han har ätit eller gjort något duktigt eller också bara för att mata självkänslan..:P

Det gör inget, jag berömmer honom mer än gärna hela tiden.

Jag och Lovern prata om det här om dagen, Frustrationen som känns i hela kroppen och gör att man nästan vill äta upp honom.

När han ligger sådär gulligt och mysigt i ens famn och mnan tittar på hans stora fina ögon och säger " OM du bara viste hur mycket jag älskar dig Lodde! " och hna tittar oförstårend epå en och ger en liten puss på kinden och man drar honom upp till sig och kramar honom länge länge. Tack och lov för mig så är han så snäll och låter mig krama honom så länge jag vill. Men dne frustationen man får närman försöker förklara hur mycket han betyder för en, hur mycket man älskar den lille busen och att man skulle göra vad som helst för honom. Man vet att han inte förstår, han hör på rösten att man berömmer honom, men han vet inte vad man säger. DET är jobbigt, då är jag på vippen till att börja gråta.